Morn’ i stille regn, akkompagneret af enkelte sangeres strålende stemmer, en morgensymfoni…
Man må se hans lille sirlige rovdyrskrift for sig, på digtsamlingens manuskriptblad, ikke kun Hans Kirks men manges store forbillede. I Ole Wivels Tranedans er der et vidunderligt billede af ham, stående med sin cigar i en snak med Karen Blixen ved Laurbærfesten for ham d. 19 februar på Nimb 1955 – Erindringsmotiver hedder samlingen, som jeg er lige ved at tro også befinder sig på de små skiver:
Se, paa mit Bord ligger Piben saa utændt og stille,
fyldt med Tobak, men forglemt, for hvad var det jeg vilde?
Ingen Tobaksrøg vil slynge sig op i det tomme
og illudere som Tanker, der nu skulde komme.
Se, Manuskripterne ligger saa gule og stille,
glemte og krumme i Sol, for hvad var det, jeg vilde?
Ingen Fuldendelsens Glans, der alene befrier,
selv om den kun skulde vare i fire Aartier.
Stor ødelæggelse, Daadløshed har jeg erfaret.
Minderne nager som Breve, jeg ej har besvaret.
- Tom Kristensen.
Ett optisk fenomen
Jag bor i stadens utkant
och de som kommer har redan glömt
allt det som de skulle berätta.
De sitter alldeles nöjda i bersån
och vi byter åsikter och ord i fred
med ansikten som alltmera ljusnar
tills vi med undran och förvåning inser
att inget mer behöver sägas till förklaring
om en mittpunkt, längre in belägen,
och synlig emot himlen som ett ljusare parti
vid horisonten, där friheten är större,
också friare, men stanner på sitt avstånd ifrån oss.
. Lars Gustafsson, En förmiddag i Sverige, 1963.
mvh
Simon