|
1
registreret
(1 usynlig),
661
gæster og
257
søgemaskiner online. |
|
Key:
Admin,
Global Mod,
Mod
|
|
|
Skribent: Simon
Emne: Re: Mellemrummet
|
Hvem der fik den skøre idé, at drøne byen rundt i en lastvogn ladet med tyve skrigende fremtidshåb fulde som alliker, mens muzak slår revner i huse? ... aner det ikke, men enhver hest ville selvsagt være rendt sin vej og overladt studenter til ciklen, dengang man sang for håbet på Kgs. Nytorv og i den lyse nat kravlede fra Hviids hjem gennem byens stilhed, som en ottearmet blæksprutte:
GYMNASIUM
Det var egentligen bara fyra korta vintrar.
Med Thomas Mann och Hesse
och grekiska grammatiken.
Och biografen Skandia.
Sånt går fort numera.
Men då, på den tiden
var alltsammans så stort, så långt
som ett halvt liv.
Cyklarna där låsen rostade.
Det innersta av dessa rostande cykellås:
Ett av dessa ställen
som vi inte studerade
tillräckligt noga.
*
ALLA GALNA SMÅ FÖREMÅL
Alla dessa underliga
små föremål
som under en livstid kommer till oss
vart och ett från sitt ställe
var och en från sin Logos.
Den gamla trädgårdskniven
med sitt slitna skaft av trä
och blad som slipats tunt
hittad på en trottoar i Arles.
Och den skulptur
av numera ärgad mässing
som en gång en konstnär
svetsade ihop åt mig av gamla dörrhandtag
i en ateljé nära dåvarande Berlinmuren
i Marie Louisenstadt.
Denne konstnär var fullständigt galen
och kunde bara tilltalas
på det schizofreniska språket.
Hans verk liknar, om det liknar något alls,
en spindel. Men utan nät.
En liten azurblå flaska
med en fiskmun uppe vid korken
från någon sophög
- Lars Gustafsson.
*
Brytning
Jag vet
att mina fotspår
ska suddas ut
av eftermiddagsregnet
och att jag när som helst
kan bli en droppe
i det dreglande bäckvattnet
och att alla speglar
spricker i tiden
En förrymd hund
springer efter ett rop
på landsvägen
och svalorna berättar
i allt högre himlar
att sommaren snart
ska kvävas av potatisblast
Snart hänger fladdermössen
i sina svarta sidendukar
Frosten ska bryta sig
in i verandornas glasrum
och nätternas obesvarade
brev ska bli allt tyngre
och allt svårare
att lämna efter sig
- Ingela Strandberg, Ett rum för natten (1984).
mvh
Simon
|
|
|
|
