1
registreret Arne Thomsen
22
gæster og
191
søgemaskiner online. |
Key:
Admin,
Global Mod,
Mod
|
|
|
#28417 - 21/10/2019 19:03
Re: Mellemrummet
[Re: RoseMarie]
|
veteran
|
Registeret: 04/04/2008
Indlæg: 4683
|
|
I Frödings digte findes mange ligheder og forskelle til tanker der i dag plager tænksomme mennesker, samt antydninger om livet og de konventioner der også plagede livet af ham:
Friheten
Ej blir viljan frigjord av att färdas mjukt på dynor, ej att fritt i lastens famntag lata sig en levnad lång, fri blit viljan först, när den fått härdas från en veklings ragling till gymnastens genom självtvång fria hjältesprång.
Men när viljans gång är stolt manhaftig och när viljans alla senor spänna muskelkraft i järnhård fjädersvikt, skall ändå dess arm ej frisk och kraftig famna livets välbehag, blott känna tvångets tyngd med ständigt större vikt?
*
En kärleksvisa
Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få, sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats, som drö, var den vacker att få, för den, som ur Eden förbannats, är Eden ett Eden ändå.
- Gustaf Fröding.
mvh & goaftning.. Simon
Redigeret af Simon (21/10/2019 19:10)
|
Top
|
Svar
Citer
|
|
|
#28442 - 25/10/2019 16:36
Re: Mellemrummet
[Re: Simon]
|
bor her
|
Registeret: 02/05/2009
Indlæg: 1157
|
|
Hej Simon
Fra Sverige til Norge og flere skønne oplysende ord ...
Brev til lyset Morgenens papir er veldig foldet ut på jorden, det er en ny dag og en traktor som alt er fremme med sin klumpete neve og skriver et brev til lyset, hver bokstav brummer den høyt for seg selv, for det har meget å si at alt kommer med, både tordnen og biene, maurveien som har strukket ut sin lille silkefot i gresset, vår fred og den uro vi har med alt, skal den ha med. Store fuktige linjer og en langsom hånd som ryster svært men nu er alt sagt, siden er full og alt legges åpent frem som et brev til ingen, plogenes brev til lyset som den kan lese som vil.
Rolf Jacobsen
***
i mai er treet en sang vinden synger om høsten står treet med stjerner i sine hender
Jan Erik Vold
***
Vi sitter i slørblå junikveld og svaler oss ute på trammen. Og alt vi ser har dobbelt liv, fordi vi sanser det sammen.
Se – skogsjøen ligger og skinner rødt av sunkne solefalls-riker. Og blankt som en ting av gammelt sølv er skriket som lommen skriker.
Og heggen ved grinda brenner så stilt av nykveikte blomsterkvaster. Nå skjelver de kvitt i et pust av vind, – det er som om noe haster…
Å, flytt deg nærmere inn til meg her på kjøkkentrammen! Den er så svimlende kort den stund vi mennesker er sammen.
Hans Børli
Ha' en herlig stormende weekend RoseMarie
|
Top
|
Svar
Citer
|
|
|
#28447 - 26/10/2019 13:11
Re: Mellemrummet
[Re: RoseMarie]
|
veteran
|
Registeret: 04/04/2008
Indlæg: 4683
|
|
Hej RM..
Tak for morgenlys, her kvitteret med...
En Morgondröm
I.
Jag sov och jag drömde om Ariens land, där solguden tömde med givmild hand kring allt överallt i en lycklig ängd, som sadan vulkaniskt vart bränd och sprängd, sitt liv, sona håvars mängd.
Jag drömde om aplar i mäktiga hag kring urskogens väldiga vattendrag, om körsbärdungar och vinbärssnår kring floden, som enslig i dälden går, om vete, som självsått ur jorden stiger i ödemarksdalen, där allting tiger, om humle, som klänger ocj slingrar sig fram i skogens tystnad från stam till stam.
Och ängar sig breda kring bäckars fall, där herdarna leda sin hjord i vall, när kvällen sin dagg över landet smör stå väntande hustrur och mör.
Och mannen är stark och kvinnan vek och ungdomen yster och vig i lek, ett naket folk, för stolt för ok, för rent för dräkternas skökodok. Men skymtar det stundom bland flickornas flockar ett mångfärgat kläde om höfter och lockar, det är för att göra sig särskilt grann och vackar och kär för en älskad man.
Vid viken, vid kröken, som älven slår, den stigande röken ur tjällen går, där syssla i ro med de yngsta sma, som lipa och le, där de tulta och gå, de gamla, de silvergrå.
Men högt på en klippa i frihet og ljus och högt över töcknen är konungens hus, på vidden och branterna runtomkring vid nidsommartid hålles folkets ting, och konungen dömer från domarestolen och tänker för folket och talar med solen, och solen sår ned sina gudomssvar om allt som skall bliva och är och var.
II.
Där strövar i skogen en fri ung man och ingen är fri ung man som han, hans blod är en störtsjö i vårstormtider, hans trots önskar strider och allt vill han fresta och allt han kan. Den säkraste brottarn och måttarn han prövar med näven och lansen och kysser, när rast är i dansen, de vackraste flickorna fritt i vredgade friares mitt.
Jag såg i min dröm, hur hans gång var glad, hur allt, när han strövade muntert åstad, bar skick av en fri ung man, hur hemlighetsfullt det om läpparne log, som visste han nog att gudarnas ättling och älskling och like var han.
Han strövar med glättiga fjät framåt på skogens vilda stråt, han stannar och ler åt små kryp, som måtta åt tån med ett nyp, han gäckas med gökar, han retas med trastar, han följer för ro skull ett spår, på hällen han vilar, vid tjärnet han rastar att se på en fisk som slår, han faller på knä invid randen och ligger och dricker ur handen.
Jag såg i min dröm, hur hans blick blev klar av glädje åt bilden, som vattnet bar, den visade gudarnas ättling, hur manvuxet vacker han var.
III.
Fina fötter, nätta små, kliva långt och slugt på tå, än de skynda, än de väja, knätt och kny, för ljud och speja, om ej någon hörda små fina, nätta fötter gå.
Kny och knätt, nu le och lura glada ögon bak en stam, och en flickas axlar kura sig ihop som rädda lamm och försiktigt förtänksam smyger hon sig fram.
IV.
Och med ett som en vind stryker flickans arm över jägarens kind och har täckt honom ögonen till, och hon ler åt sin fånge, haha och hihi, han kan inte blir fri, han må sträva så mycket han vill.
”Stackars Dum och Egenkär där, kann du gissa vem det här är?“
Och hon kniper och drar och hon rycker och slår för att frampressa svar och att skrämma den älskade rädd, och hon plågar och pinar hans rygg med sitt ben, men den pinan är len som ett smek på en kärleksbädd.
Blint han kämpar att bli lös, travar, gissar: ”Nyp och Klös är ditt namn och Udd och Sticka, Riv och Ryck och – släpp mig, flicka!“
Och med ett med ett skratt blev han fri, sprang han upp, fick han flickan fatt och han drog henne tätt mot sin mun för att kyssa sig munnen mätt, och hon klängde sig fast, och hon snyftade till och i gråt hon brast, och hon sökte hans blick, och en glimt av hans innersta själ hon fick.
Och som knoppen av Ariens ros en vår sina skylande blad från pistillerna slår inför sol, inför vindar och frön låg hon naket och utslaget skön och med vittskilda knän och med skälvande sköte var den älskades åtrå i möte.
*
Och som hjärtblad i en blomsterskida, heltförenta nyss, när skidan brast, än vid sömmen hålla troget fast, höft vid höft och sida invid sida, syskonkärligt lågo hon och han ännu flämtande och ännu röda av sin kärleks första bråda möda tätt med armen knuten om varann.
Men med ljuset, som i rymden flammar av den evigtklara lyckans rike, kom lycksalighet som sändebud, milt välsignande från ljusets gud likt en solglimt mellan skogens stammar över gudens sons och dotters like, mänskosonen och hans brud.
- Gustaf Fröding.
mvh & god weekend.. Nissen
Redigeret af Simon (26/10/2019 13:12)
|
Top
|
Svar
Citer
|
|
|
#28452 - 27/10/2019 13:06
Re: Mellemrummet
[Re: RoseMarie]
|
veteran
|
Registeret: 04/04/2008
Indlæg: 4683
|
|
P.s.: Intet sir mere om et hjems beboere end husets bibliotek, der stort som småt afslører private interesser og tanker, livet bag murene udadtil, hvorfor biblioteker i store huse som regel har været anbragt i tilstødende værelser, stedet hvortil nogen trak sig tilbage – til sammenligning har noget af det mest forvirrende været kollektivers biblioteker, særlig dem der var således indrettet, at beboerne næsten delte alt fra underhylere til koner – hvor det altid er spændende at gå på opdagelse i private biblioteker, selvfølgelig dersom huset ikke er indrettet som et udstillingslokale, før salg. Her et tit ind bag forhænget hos Leonard & Virginia Woolf, et brugsbibliotek med spændende titler til mulig inspiration: http://ntserver1.wsulibs.wsu.edu/MASC/OnlineBooks/woolflibrary/woolflibraryonline.htmmvh Simon P.s.: nu vi er ved det private, har man vel ikke sløset med søndagens prædiken til personlig opbyggelse! ;)
|
Top
|
Svar
Citer
|
|
|
annonce
|
|