|
1
registreret Arne Thomsen
3637
gæster og
381
søgemaskiner online. |
|
Key:
Admin,
Global Mod,
Mod
|
|
|
Skribent: Simon
Emne: Re: Mellemrummet
|
Ohøjsa, RM..
Apropos 'dervishen', kvitteres her med digteren der fra forskellig kant opfattes således, idet han frabad sig respiration gennem den pæne ordsi (med særlig henvisning til navneord), eller, rollen som 'frisindet vovse m. mundkurv'.
Spændende er digtere der må sige hvad de mener, fordi de mener det de siger - en forskrift mange nok ku' ha' ønsket sig at se fra div. journalister, forudsat selvfølgelig at journalistik stadig ska' fremstå som demokratiets politiske vagtvovser. Uanset en spændende digter:
NOVEMBERDAG OCH KVÄLL
Från himlen
ljudet då den orena snön
långsamt faller
medan vi vänter på öringen som steks i ugnen.
De sista vindsflugorna
hänger under de gråsvarta askträden,
ett strålsting av damm
som i en torkad nöt,
tystnaden inpassed
i cellosviterna av aska som frasar samman.
.
Fourniers celo
tvättar bort det oigenkännliga,
ansträngningen bortom
kroppen eller själen,
atmosfären av mord
från affärerna i underjorden.
Musiken,
med sin fakta om livet,
mystifierar inte våldet och avskildheten, ikke dig.
Den nästan utydbara kunskaben
ger dig en enkelhet
och nakenhet,
som om du aldrig tidigare hört dig själv.
.
Kväll, vattnet domnar.
Fladdermöss, de sista
i år.
Stenar, tunga
som Hölderlin och vingslag.
De står öppnade
i det ljusa ovädret.
.
Aldringen i den stora grå fåtöljen
vid fönstret
har urholkat ett rum.
Kroppen tystad
som en sträng.
Fötterna, en senig sockel,
den vilar mot tomhet.
Klädd och naken
under der iskalla dammet.
Skimrande,
begjuten med sömn.
Här är himlens stämton
den grå himlen vid tvåtiden
som lyser upp deres skjortärmer,
de små mörkaarbetshästarna
i det svarta diset –
som John Donne rör sig
nattfjärilen i sin sömn
bakom gardinens ljus.
Också de, uppbundna
i andra, är genomskinliga
av censur bortom
smärtan. Ur tunghemmet
är de sprungna,
med tystnad belades deres verk
som begjuter sin kväll
genom stängsel och ventilationgaller.
Ibland når Bach den högsta tonen
hos människan och
ändrar den
Och redan i den skuggande justeringen
har vi redan vägrat
att dö overkliga,
osedda.
Sömn och konst genomsiktig
skimrar ansiktet,
i den lergrå avsträgningen vintersrån,
medan foten behärskar bordet
med olika oren och lugnande styrka.
Vår genomskinlighet hängs upp i dig,
ett streck av natt för ögonen
när du lyfter på döden
och dess aska och sinne spolas ner
och musiken härskar över stenen.
- Lars Norén.
mvh & god weekend..
Simon
|
|
|
|
