|
0
registrerede
159
gæster og
290
søgemaskiner online. |
|
Key:
Admin,
Global Mod,
Mod
|
|
|
Skribent: Simon
Emne: Re: Mellemrummet
|
Aforismer till lyrikens själslif..
Ja, tung, grå – som en solkig gata
i frostiga morgontimman –
ofta mig syntes lifvets våg.
Dock, o hjärta, hvad strålande kraft
begöt dig, då trotsigt du brann
af skönhetens vilja …! Se djupt genom
kvalmar bröt
odysseiska hafsmorgnars sorl.
Ôfver lifvets solkiga gata stod
för den bländade syn
purpurvingad, i strömmande doften omhväfd
mänsklighetens genius.
- - -
Konsten är en perversitet, säger filistern. Det
normala är ju hans egen feta borgartillfredsställelse.
Det produktiva kommer ur brist. Ja – det produk-
tiva kommer ur den geniala förmogan att alltid
känna brist, att hellre ha hele helvetet i sitt bröst
och skapandets jubelångest än vara lycklig.
*
Det finns endast två slag af optimism: den tra-
giska och den filiströsa. De två äro skilda som eld
och vatten.
- Fra Vilhelm Ekelunds Antikt ideal - BÃ¥ge och lyra.
Den ku' måske interessere dig, med sit indhold af fine tanker over Hölderlin, Plato, Euripides og dorisk Apollon, til Tegner, Stefan George og Pindariske udsigter m.m. - Antikt ideal er fra 1909 og Båga och lyra fra 1912, udgivet af Ekelundsamfundet og er identisk med originaludgaven.
mvh
Simon
|
|
|
|
