|
0
registrerede
1822
gæster og
352
søgemaskiner online. |
|
Key:
Admin,
Global Mod,
Mod
|
|
|
Skribent: Simon
Emne: Re: Poetisk fryd..
|
Langt fra byerne, hvor mørket lægger sin trygge kappe om én og benene går med vækster på begge sider, tænder uglen pludselig lygterne og tankerne går sine egne veje. Svært få stier er ubetrådte, man vandrer som regel i nogens fodspor, kendte som ukendte, men får en sær fornemmelse i lygtemanden Werner Aspenströms fodspor:
ARIETTA
En obestämd känsla av lycka
söker en text.
En arietta?
För vem?
För den som nyss lärt sig att gå?
Eller for henne, sopranen,
som redan står stadigt på scenen
och sjunger om kärlek?
För den som just lärt sig at gå
och just blivit kär i en katt
och ej vet vem hon är, att
hon är Arietta.
*
MUSIKEN
En viss förlägenhet griper oss ryggradsdjur
tillhörande klassen mammalia,
som flockats just här på perrongen.
»Inga djur i denna vagn!«
Ingen vågar kliva upp och sätta sig.
Dörrarna stängs med ett väsande.
Tåget lämnar stationen.
Några skall komma för sent till något
som möjligen var viktigt.
Vi befinner oss djupt nere i gråberget.
Det står en flicka med flöjt och notställ
på avsatsen mellan rulltrapporna.
Fragment av ett adagio ringlar sig ner
och vidrör oss – oavsett vilka vi är
och vart vårt släkte är på väg.
*
STADEN
Vindstilla, som fallen från skyarna,
ligger Riddarfjärden.
Solen glimmar nästan som hos Bellman.
Startberedd men ovillig att lyfta
står en helikopter på en gul ponton,
långt från de stora händelsernas centrum.
*
BERGSBYN
En skrämmande vacker solnedgång
kom fönsterrutorna att glöda
och mjölkkärlen att blixtra
i en bergsby i Österrike, från tåget sedd.
Säkert hade de fjällkor däruppe,
får och getter däruppe,
trofasta hundar däruppe,
nattliga drömmar däruppe
om att störta utför lodräta stup
och tio meter från det tragiska
förvandlas til svalor.
*
ÄVEN VI ÄR LEKMÄN, SADE VÅGORNA
Två nätter i rad med start från Stavanger
har jag fotvandrat över Atlanten
mellan isberg och oljeriggar
och under upprörda samtal med vågorna
som tröstade mig och sade:
»Âven vi är lekman«.
*
GÅTAN
En stötesten ses ligga här.
Du kommer ej förbi den.
Den ligger här och bara är
och upphör ej, som du och jag,
med tiden.
Den ligger här och bara är,
i alltings mitt,
i mitt och ditt.
Vi kommer ej förbi den.
Vad är det för en konstig sten:
ett rimmeri, en rimsten bara?
Jag minns en dröm,
jag vet ett svar,
men tänker inte svara.
- Werner Aspenström
mvh
Simon
|
|
|
|
